Mitt bäckenområde är ett drama: onormala blödningar, vansinnigt mycket smärta, och som flicka påminns man dagligen om att det här helt enkelt hör till vägen mot att bli kvinna.
Min ofattbart vackra dotter och son fick jag välkomna i mitt liv som ung kvinna. Förlossningen av min son kostade nästan oss livet. Min underbara bebis låg fel, satt fast i förlossningskanalen och kom till världen med mycket våld. Under de första åren av hans liv grät han mycket och hårt.
Födelsen av mitt livs under förde med sig en hel del förstörelse. Mitt underliv var i spillror: sönderriven, klippt och sydd. Jag kunde inte längre bajsa på grund av en reva i min anus, och urinen rann längs benen. Under toalettbesöken skrek jag av smärta. Darrande, svettig och hyperventilerande kom avföringen ut. Jag slutade äta och gick ner 20 kilo. Jag var 28 år, inkontinent och utmattad.
Våldtäkten under mina tidiga tonår har haft en enorm inverkan på min psykiska hälsa. Jag har haft många depressioner. Kampen mot den här smärtan blev min största utmaning. Jag har fört oändligt många samtal med psykologer, och än idag kan jag plötsligt översvämmas av att läsa en tidningsartikel eller se en film. Sexuellt våld finns varje dag mycket nära. Ibland känns det förlamande att mina barn måste växa upp i samma värld som den jag växte upp i.
Utöver allt detta fick jag diagnosen LS och har varit tvungen att leva med en livmoder med adenomyos, en form av endometrios. Lyckligtvis opererades min livmoder bort i slutet av mina trettiotal. Mitt LS har jag, tack vare de bästa specialisterna, vackert under kontroll. Jag har kärleksfullt omfamnat det här hudtillståndet i vulvaområdet.
Min mamma var 57 år när hon plötsligt gick bort under en semester utomlands. Vi var tillsammans med mina två barn. Hon visade sig ha en mycket aggressiv hjärntumör och måste opereras i destinationslandet. Efter att ha legat i koma i 4 veckor flög hon till slut tillbaka till Nederländerna i en kista.
Jag var så arg på världen och tänkte: fuck it, om jag också bara blir 57 år är det dags att vända upp och ner på mitt liv nu. Jag sa upp mig, fick en del av arvet efter min pappa och startade Pavone Lingerie.
Jag tror inte att jag behöver förklara för någon varför jag började utveckla mina egna trosor. Mina vulvabesvär och min mammas död har gjort att jag nu designar och säljer världens mest kvinnovänliga bambuunderkläder till kvinnor över hela världen.
Och det här är alla kvinnor med historier. Historier om smärta, ensamhet, sjukdom och att hitta tillbaka till sig själv. Min Pavone är underkläder som för samman historier, tar tillstånden på allvar och ser och hör kvinnor i det de behöver. Kvinnor med lichen planus, vulvodyni, inkontinens, eksem, lichen sclerosus, vulvacancer, ulcerös kolit, pemphigus vulgaris, dermografism och även kvinnor utan dessa besvär, men med känslig hud.
Jag ser er.
Jag lyssnar på er.
Jag hör er.
Jag känner med er.
Och jag kommer att fortsätta göra allt för att designa underkläder där ni känner er burna i den här så intensiva världen.
