I BARA SKINNET

Där står jag, halvnaken, i mina egendesignade underkläder framför linsen på en hip modefotograf från Amsterdam. ‘Snurra runt, ja just så, och släpp sedan ner armarna, underbart, ja fortsätt..’ Jag känner mig verkligen inte underbar, och finnen på min haka kunde sminkösen inte trolla bort. Hade jag bara sovit lite bättre, ätit nyttigt, tränat och när kan jag för en gångs skull låta bli de där cigaretterna.. Och ja, allt det där vinet och vetelölet är inte heller direkt bra för.. tja allt som har med hälsa och skönhet att göra.

Ärligt talat känner jag mig löjlig och jag talar modigt till mig själv under fotograferingen. ‘Janneke, du gör det här för att bryta ett tabu, för att visa dig sårbar och på så sätt visa att det är okej att inte ha den perfekta bäckenbotten’.

Den första lördagen i maj står jag i full utstyrsel på den mest lästa sidan i kvinnobilagan Vrouw i den nederländska tidningen De Telegraaf. Rubriken heter ”Blootgeven” (ungefär ”att blotta sitt inre”). Namnet säger allt: jag blottlägger mig själv inför mer än 2 miljoner läsare för att berätta att jag har urinläckage och en kronisk hudåkomma i vulvaområdet.

Min pappa och min svärfar tycker inte om det. ‘Måste det vara så, på det sättet och den där kissehistorien?’ ‘Ja, det måste det,’ fräser jag åt dem. Varför är det främst män som undrar om de verkligen vill veta det här? Och varför blir alla kvinnor runt omkring mig alldeles lyriska när det gäller mitt uppdrag? Handlar det här tabut verkligen om mannens trångsynthet? Eller är det också ett tabu bland kvinnor?

Jag har inte kommit fram till svaret än. Sminkösen under fotograferingen fick mig att tvivla. ‘Janneke, vill du ha håret utsläppt och sexigt eller uppsatt och mer jordnära?’ Jag valde det sista och började berätta om syftet med den här fotograferingen och mitt uppdrag att bryta tabut kring urinläckage och LS. Hon slutade toupera mitt hår, kastade bakåt sitt eget hår och började skratta; ‘så, då ser du ut så här och kissar bara på dig, det tycker vi kvinnor är ganska löjligt..’ Sedan kastade hon på ett ‘nanananana,’ på det. Precis som i den där nederländska Rolo-reklamen med den elaka pojken och en gullig elefantunge. ‘Tänk efter noga vad du gör med din sista Rolo.’

Ärligt talat, jag visste verkligen inte först vad som hände mig och om det ens var snällt eller supernasty menat. Min slutsats är att så fort Pavone och jag inte längre är söta, kommer hon också att få en rejäl smäll på nosen.. eh.. snabeln. Karma har nu en gång ingen nåd, kära sminkös på Telegraaf Vrouw.