‘Mamma har problem med sina jordgubbar, flygvärden.’ Min son på 10 år tittar mycket allvarligt på flygvärden mittemot honom, som precis har beordrat mig att sätta mig ner. Vi ska nämligen landa på Ciampino flygplats, tillbaka i staden där jag har mina vackraste minnen från studietiden. Den här gången tar jag med min son, han är tokig i arkitektur och kan inte vänta på att se Colosseum på riktigt.
Jag skrattar obekvämt och krängar mig ner i Ryanair-sätet. Vad jag alltid sitter löjligt trångt med mina 1,82 meter. Jag lutar mig på höger skinka och slingrar benen ut i mittgången. Kvinnan bredvid mig ser ogillande på mina styltor.
Hemorrojder. Jag har problem med dem. De uppstod efter min sons födelse och har aldrig riktigt gått bort. Oftast är de lugna, men vid stress slår förtvivlan till. Då ser det plötsligt ut som om en druvklase har slagit ut därnere, och det är faktiskt mycket smärtsamt. Då byter jag ut min stringtrosa mot basic, midi eller taille och jag badar två gånger om dagen för att hålla allt rent. Att sitta funkar då inte så bra, precis som nu i flygplanet på väg till Rom.
Kvinnan bredvid min son ger mig ett uppmuntrande nick. ‘Vi kvinnor får allt stå ut med en hel del, eller hur, tjejen.’ Jag skrattar obekvämt och försöker koncentrera mig på boken jag får läsa på semestern. Den heter ’Våga vara operfekt’ och jag hoppas verkligen få insikter om hur jag bättre kan omfamna mina ofullkomligheter. Kvinnan bredvid min son fortsätter med att fråga om jag är öppen för råd om mina hemorrojder. ‘Ja, kör på,’ säger jag skrattande. ‘Tjejen, du ska inte bära sådana här syntetiska underkläder, det blir bara värre av det. Jag har upptäckt ett märke nu som är helt fantastiskt. Bambuunderkläderna är gjorda av bambu och har ett särskilt 3-lagers skydd som är mycket mjukt, absorberande och läckagesäkert. Det heter Pavone, titta, här är webbutiken.’ Demonstrativt visar hon webbutiken på sin telefon och scrollar genom alla damtrosor. Jag tackar kvinnan för tipset och känner mig alldeles varm inombords. Jag glöder av stolthet och min son tar min hand och viskar i mitt öra, ‘mamma, är det inte du som är chefen för Pavone?’ Jag blinkar åt honom och håller fingret för munnen, ibland är det skönt att bara inte säga något mer.
Så här fortsätter Pavone att växa, kvinnor hjälper varandra av kärlek. Den här damen är min hjältinna från flyg E63L6S. Om du läser det här, kan du då skicka ett meddelande till mig? Jag har en fin liten present liggande åt dig som tack för det underbara ögonblick du gav mig under flygningen till Rom.
Och hemorrojderna? De försvann under semestern som snö för solen. Möjliggjort av liter med vatten till vinet, fiberrika croissanter, att guppa i saltvatten, en stolt son och min Pavone-bikini. Sedan dess tackar jag vid varje ny beställning inte bara min kund, utan också hennes vänninna, faster, kusin, mamma, syster, dotter eller granne. För utan de här kvinnorna skulle jag bokstavligen och bildligt talat inte ha något ben att stå på när mina jordgubbar blossar upp igen.
